|
Shire förr och nu Shirehästen föds i huvudsak upp i Storbritannien, främst i Fen- distriktet och i grevskapen Leicerstershire, Staffordshire och Derbyshire. Den härstammar från medeltidens stora engelska häst, the Great Horse, vilket i sin tur var en ättling till de tunga hästar som togs till England efter den normandiska erövringen. Och dessa var i sin tur ättlingar till den primitiva skogshästen. FRÅN ”GREAT HORSE” TILL SHIRE Att döma av 1500- talets rustningar var det som kallas the Great Horse i själva verket en tung cobtyp med en mankhöjd runt 1,60 m. Den hade få likheter med dagens Shirehäst. Den stora, tunga dragaren kom inte i bruk i England förrän i slutet av 1500-talet, då de stora hästarna inte längre behövde bära riddare i full rustning utan i stället fick dra tunga vagnar på landsvägarna som oftast bara var ett par hjulspår, stenhårda om somrarna och djupa och leriga under vintrarna. Friesern och den flandriska hästen har spelat en viktig roll i Shireaveln. Friesern förädlade rasen och gav den friare rörelser, men det är den flandriska hästen, oftast svart liksom Friesern, som betytt mest för Shirehästens utveckling. Flandriska hästar kom med de holländska entreprenörer som började utdikningen av Fenträsken i East Anglia i England under första hälften av 1600-talet. BILDER (1), BILDER(2), BILDER(3) När detta arbete var avslutat blev hästarna kvar och uppfödningen fortsatte lokalt. Från den tiden finns inga referenser till Englands Great Horse, och den engelska draghästen blev känd under namnet English Black, som den fått av ingen mindre än Oliver Cromwell, själv från Cambridgeshire och en framstående jordbruksexpert. Troligen refererade nationens framtida Lord Protector till frieserhästar, men namnet levde kvar och användes allmänt PACKINGTON BLIND HORSE Rasens stamhingst anses vara Packington Blind Horse, som stod i Packington i närheten av Ashby de la Zouche mellan 1755 och 1770. Han var svart och finns med i den första Cart Horse - stamboken eftersom så många hästar uppgavs vara efter honom. STAMBOKEN Det första shiresällskapet, kallat English Cart Horse Society, bildades 1878 och den första stamboken kom ut två år senare. Namnet ändrades till Shire Horse Society 1884. Cirka fem tusen djur registrerades varje år mellan 1901 - 1914 och många Shires exporterades till utlandet. Efter andra världskrigets slut fanns det emellertid ingen efterfrågan på denna hästras från vare sig jordbruket eller industrin. Några av de få som fortfarande hade bruk för Shirehästen var bryggerierna. Bra reklam har Shirehästen också fått genom att det anordnas utställningar året om i Storbritannien. Varje år arrangeras dessutom den största Shirehästutställningen i världen på Peterborough. DAGENS SHIREHÄST Dagens shirehäst skiljer sig från det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets Shirehästar. Dagens Shirehäst är inte lika grov och kompakt. Då fanns det bland annat 2 olika klasser på utställningarna, en för mindre och en för större hingstar. Det var väldigt ovanligt att en hingst var så hög som 17,3 hh (1,80 cm). Dagens häst har inte lika grov benstomme och inte lika rikligt med hovskägg. Det rikliga hovskägget avlades bort för att komma till rätta med sk ”grease” mugg, rasp och hovskabb. Detta åstadkoms bland annat av att man korsade in Clydesdalen men samtidigt försvann benmassan och man fick en mer finlemmad häst. Dagens Shirehäst är högre och mer långlemmad än de tidiga Shirehästarna. Dess enorma styrka bevisas av många dragrekord. Vid Wembleyutställningen 1924 testades exempelvis ett par Shirehästar i tandem mot en dynamometer (ett instrument som mäter kraft) men mätaren räckte inte till och arrangörerna uppskattade att hästarna hade utövat en dragkraft på 50 ton. Samma par, kört i tandem på en hal stenlagd bana, släpade 18,5 ton; den bakre hästen satte i gång och drog innan ledarhästen ens hunnit spänts för. Svart med vitt hovskägg är fortfarande den mest populära färgen, skimlar ses ofta, men vanligast är nog bruna och mörkbruna hästar.
URSPRUNG Av tradition är uppfödningen av den väldiga shirehästen koncentrerad till grevskapen Leicestershire, Staffordshire och Derbyshire (därav namnet ”SHIRE”) samt Fen-distikten i Lincolnshire och East Anglia därifrån den grövre och tyngre typen kom ifrån. Utdikningen av träsken i sistnämda område under första hälften av 1600- talet fick stor betydelse för rasens utveckling. De holländska entreprenörerna tog med sig sina egna massiva och storfotade hästar, som var de enda som klarade det tunga arbetet på den mjuka marken. Hästarna blev kvar då arbetet var slutfört och lade sedan grunden till dagens Shirehäst. *** |
||